År 1852 ägde släkten von Döbeln 42 gårdar, bl.a. Björkholmen vid Hornsjön. På Björkholmen fanns en inspektor vid namn Norén som år 1868 köpte tre gårdar för 6.000 riksdaler. Dessa gårdar låg tätt samman på den plats där Stättared ligger idag. Två av gårdarna revs med en gång och på långfredagen 1875 brann även det sista boningshuset ner.
Det bar sig inte bättre än att ladugården brann ner den med. På juldagen 1887 var gårdens folk på julotta, men torparen Olaus på Lyngslätt var försenad och såg att det brann. Han lyckades rädda två oxar från lågorna. En häst slet sig, men alla andra djur brändes inne. Stättareds nuvarande ladugård är från denna tid även om man tror att de tjocka murarna ingick i en tidigare byggnad.
Efter Norén ägdes Stättared av en man vid namn Kärrberg. Han dog 1903 endast 35 år gammal. På den tiden fanns det bokar i skogen som var så tjocka att det krävdes två man för att nå runt. Kärrbergs efterträdare, Håkansson, sålde alla bokar som var över 6 tum till ett bolag. Därefter hade Stättared fyra olika ägare på kort tid. 1924 köpte Johan Andersson gården för 20.600 kr. Han hade nyss kommit hem från Amerika och brukade gården fram till sin död i mitten av 1960-talet.
Den vackra, orörda naturen gjorde att Löftadalens kommun 1973 beslutade att köpa Stättared för att rädda det som fritidsområde. Priset på gårdens ca. 150 ha var 360.000 kronor. I vandrarhemmet fanns då kök och 12 bäddar. Det fanns även djur, mest får, främst för de besökandes skull, men även i landskapsvårdande syfte.
Tidigare odlade mossar och åkrar var på väg att växa igen, och husen var i ganska dåligt skick. På stort sett hela arealen fanns orörda lövskogar med stort inslag av bok. En stor del av skogen ligger på sluttningen ner mot Hornsjön, där det finns badplats och vackra utsiktspunkter. Det fanns inga sommarstugor i området.
Lämna ett svar